Gruyère är nog min favoritost nummer ett, med en rinnig Brie de Meaux som huvudkonkurrent (jag köpte en gång en bit så mogen att den sprängde plastenfolien den låg i och rann ut på bänken). Och jag blev lite glad när jag läste i Ingen måltid utan ost att Peter Mårtensson, mannen bakom Möllans ost och författare till boken, håller med:
"Som osthandlare får jag ju ofta frågan: Vilken ost tycker du är den allra bästa? Diplomatisk som jag är börjar jag då en snårig utläggning om att det beror på vilket vin man tänker dricka, vilken mat man tänker äta, vilken sinnesstämning man är i, att det har skiftat i olika perioder av mitt ostliv etc. Men om den frågvise trycker en pistol mot min mage svarar jag med lätt, bara lätt, darr på rösten: Gruyère."
Ingen måltid utan ost är kul och intressant att läsa om man gillar ost och bilderna får det såklart att vattnas i munnen. Jag läser den just nu från pärm till pärm och har kommit till fårostarna. Getostkapitlet är dock det som fått mig mest sugen. På Möllans ost finns en getosthumidor, ett stort skåp med bara getostar i, som jag brukar trycka näsan mot men som jag aldrig handlat ur. Någon gång inom kort ska jag kolla in den närmare.
Jag fick upp ögonen för getostar när jag hälsade på en släkting i Nice för några år sedan. Vi var på middag hos familjen och mellan huvud- och efterrätt ställde de fram ett fat med säkert fem sorters Chèvre. Till det serverade de ett vin som de köpt av en italiensk vinbonde nära franska gränsen. Det var väl då jag insåg att det finns fler getostar än rullen i kyldisken.
Det här med getost var ett stickspår, jag får återkomma till det när jag botaniserat i den där humidoren. Tills dess: köp en bit Gruyère och njut - gärna utan några tillbehör alls. Och ta gärna en titt i boken ovan om du vill lära dig mer om ost.
Nu när jag har den där plåten ska jag baka lite oftare och experimentera med olika fyllningar. Tipsa mig gärna om goda saker att ha i. 
Igår testade jag en ny pastarätt, fettuccine med ricotta, ärter och pancetta, från en kokbok som jag köpte i London för ett par månader sedan. Mer om den längre ner. Jag googlade förresten "ärter eller ärtor" och fick en gång för alla svar på vad som är 
Receptet är enkelt, men kocken betonar vikten av att använda råvaror av högsta kvalitet. Till exempel färska ärter och "ricotta not very long ago milked från the sheep". Tja, jag gissar att ricottan på ICA inte riktigt uppfyller det kravet och färska ärter fick bli ekologiska frysärter. Man ska väl vara glad över att man över huvud taget kan få tag på ricotta. Jag minns att min pappa försökte göra egen för sisådär 15 år sedan när italienska varor inte var särskilt vanliga i blekingska småstäder. Detta för att kunna göra en av mina favoriträtter, 
För fyra personer (max): Koka upp vatten med 200 g ärter i och häll därefter av vattnet. Lägg 50 g smör och 150 g pancetta skuren i strimlor i en stekpanna och sätt den på medelvärme så att smöret smälter samtidigt som pancettan tillagas. Det tar ca 10 minuter tills pancettan har fått färg och en frasig yta. Lägg då i ärterna och låt fräsa några minuter till. Koka färsk fettuccine, häll av vattnet och blanda i 150 g ricotta, en näve riven parmesan och en näve färska basilikablad. Häll över ärter, pancetta och lite mer parmesan. Jag älskar enkla, goda pastarätter. Denna är en sådan, jag rekommenderar den varmt. 
Jo kokboken, den köpte jag på The Eagle som ligger i Clerkenwell, London. Vi var egentligen ute efter en annan gastropub som guideboken lovordade. Det var inte helt smidigt att ta sig dit och när vi väl hittade den var klockan prick tre på eftermiddagen och då hade köket precis stängt. Istället gick vi till The Eagle, den allra första 
Fina grillade fänkålskorvar från Neapel och bönor med örter och tomat. Gott, så gott. 
Miljön på The Eagle är rustik och maten medelhavsinspirerad. Kokboken bjuder på en hel del trevliga rätter som jag ser fram emot att laga. Dessutom är mängden angiven i gram också, inte bara oz, lb och andra skumma mått. Det enda som sänker förtroendet för boken, och det är i och för sig ingen liten sak, är receptet på "Jansson´s temptation". Trevligt förvisso att de fått upp ögonen för en svensk klassiker, men för det första är det ingen "side dish", för det andra är jag tveksam till att den "goes very well with roast lamb" och för det tredje så gillar jag inte att de gör den utan lök och istället har i vitlök. Inte för att man inte får göra ändringar, jag brukar själv ha i en skvätt tomatpuré, men när de skriver att det är en traditionell svensk rätt får de göra den som den ska vara. Tycker jag. 
